Påsktider

det börjar närma sej nu, om bara några timmar är min käraste bengt här och vi får äntligen ses igen, efter 3 veckor ifrån varandra. Det är egentligen inte klokt, men man klarar det ju när man måste. Man klarar av kvällsprat om nonsenssaker, kvällsprat om kapitalism och annan politik, man klarar av att missa en massa i den andres liv, ombyggnationer och förnyelse, man klarar av den andres utekvällar, vinkvällar med grannar och kompisar, man klarar av en eller annan bakfull förmiddag utan den andre. Man klarar av att äta själv (i mitt fall) och att diska själv (i HHs fall) men aldrig att det är lika kul som det är när man är tillsammans.

Lyssnade på sången som jag och HH spelade in en kväll på väg hem från puben, och återigen slås jag av den där märkliga känslan- lycka är att få lära känna HH. Lycka är att hitta en person som man kan skratta, flamsa, tramsa, toka och busa med, lika väl som man kan gråta, skrika och bråka med.. Lycka är att hitta en person som både är en nära vän, en underbar älskare, och en diskussionspartner. Lycka är att lära känna HH.

"Han är femton, vet hur man ska göra, tror att att han är bäst, moped, moped moped..",

det är texten till vår sång.

Jag tror att det kommer att bli en fantastisk påsk, förutsättningarna finns verkligen där! I morgon förmiddag åker vi iväg och vem vet, kanske står vi utanför din dörr och ringer på?