om Beröring

"touch me, touch meeee..." nynnas det i mitt huvud. Tror det är en Depeche Mode låt, men hittar den inte när jag googlar. Kanske vet du vilken jag menar?

Det känns som flashbacks till en annan tid, i ett annat liv då jag törstade som en dåre efter någon slags beröring, och då beröring i form av bekräftelse på något sätt tror jag. Det fanns ett annat liv då beröringen, eller snarare sagt bristen på beröring, gjorde mej sjuk. Sjuk av oro, sjuk av känslor av att jag inte dög, att jag inte var någon att tycka om, eller vilja ta på. Det var en tid då jag undvek att visa mej utan kläder för partnern, eftersom det gjorde så ont att vara naken utan att få vare sej blickar eller beröring. Bekräftelse. Och de senaste dagarna har varit som någon slags enorm flashback. Återigen finner jag mej själv byta om inuti handduken efter duschen, eller vänta tills HH försvunnit in på toa på morgonen innan jag kliver upp ur sängen och skyndsamt sätter på mej kläderna tills han är tillbaka. Återigen finner jag mej ligga där i sängen och liksom skrika inombords efter beröringen, som liksom inte kommer...

Nu är det ju inte samma situation i övrigt, så anledningen till beröringsbristen nu är inte densamma som då. Nu är det kanske snarare brist på grund av småtjafs, trötthet och irritation som beröringen uteblir, det är ingen kärlek som är på väg att tyna bort. Men rädslan inom mej är på något vis sammankopplad med den rädslan jag kände då...Tänk om jag återigen inte duger i min älskades ögon? Hur ska jag då överleva?

Det är inte sex jag pratar om, tro inte det. Det handlar istället om de där mjuka strykningarna över ryggen, en hand som hittar en annan i halvslummer, eller stryker bort en hårtest från ansiktet. En arm runt axlarna när man går på affären, eller en smekning i förbifarten när man står och diskar. En bekräftelse på att någon tänker på en, längtar efter en, tycker att man är värd att ta på. Det handlar inte om sex, det handlar om att vårda en relation tycker jag. Om man ser par som varit ihop länge och ser att de fortfarande rör vid varann, då känns det hoppfullt tycker jag, då vet man att det finns en intimitet och en närhet mellan dem som fortfarande lever trots alla år tillsammans. Det behöver ju inte vara grovhångel och "balla balla" för det....