Spontanitet!

När jag satt vid datorn för ungefär en halvtimme sedan, och i full koncentration försökte få till en slags sammanfattning av uppsatsen som jag ska opponera på i morgon, hände något märkligt. För att uppnå högsta möjliga koncentration har jag märkt att jag behöver lyssna på musik som jag inte förstår texterna till, och således hade jag min Afrikanska spellista på Spotify rullande, men mellan låtarna hördes fortfarande trummor... Hur kunde det komma sej egentligen? Jag hade hört det ett par gånger innan jag kom på att trumljudet kanske kom utifrån och inte från Spotify. Så jag öppnade balkongdörren och hörde med ens mycket tydligare hur hela Villastaden vibrerade av Afrikanska trummor. De liksom ekade mellan de gedigna huskropparna och jag blev givetvis väldigt nyfiken!

Så jag kastade på mej lite kläder och begav mej ut på jakt efter musiken- utan att ha en aning om var de kom ifrån eller varför de hördes. Min hörselspaning ledde mej mot Konserthuset där jag möttes av en kulturell mångfald av sällan skådat slag! Där var jag med mitt kaukatiska (är det så man benämner vita med mer korrekt ord?) utseende i minoritet, för där vimlade av människor från världens alla hörn och nationaliteter. "Rapatac" gick av stapeln, en festival!



Och visst, mitt norra öra hade hört rätt, där satt även en grupp och spelade, medan några tappra själar dansade framför. Härligt!
















Så där stod jag, som en exotisk fågel i detta myller och lyssnade på de underbara rytmerna, och kände hur det ryckte i kroppen, den eviga längtan efter att få dansa gjorde sej påmind. Men, som den otroligt stele och sege svensken som jag är, kom jag inte längre än till att stampa takten med foten innan en låt var slut och jag blev tvungen att börja om i arbetet med att uppbringa tillräckligt mycket mod för att våga dansa... Å vad jag önskar att jag var lite mindre stel och tråkig!

Men jag är i alla fall spontan, alltid något!