Saknar mormor

Jag tänker på mormor idag. Lyssnade nyss på "hennes låt", alltså den låt jag lyssnade mycket på när hon först låg på sjukhuset och sedan dog.
Vad jag hade önskat att jag kunde ringa till mormor idag och berätta att uppsatsen var klar, ja ofta kommer jag på mej själv med att önska att hon fortfarande fanns och kunde vara delaktig i mitt liv... Tänk om hon hade kunnat vara med på Annas bröllop i sommar till exempel, hon som älskade fest och finkläder. Vi skulle ha fixat hennes naglar, letat nya skor (men antagligen inte hittat några), och sen skrattat gott med henne när hon skulle ha hållit ett småtokigt tal på bröllopsmiddagen.

Mormor är verkligen saknad, det blev ett stort hål när hon dog. Det hålet kommer alltid finnas tror jag, och aldrig krympa ihop, och läka. Snarare blir hålet ännu större när morfar så småningom inte heller finns, och inte heller farmor. Ska ringa morfar idag, bäst att passa på medan man fortfarande kan!

Kära älskade mormor, som du fattas oss alla. Nu sitter jag här tårögd med en klump i magen, men det är dags att gå ut i solskenet och njuta av livet, för det vet jag att mormor hade velat!