Försöker analysera mej själv

Jag är irriterad.

Försöker förstå varför jag är det, varför jag stör mej på allting i min omgivning, varför jag har rekordkort stubin och kastar handduken i golvet för att jag inte lyckas hänga upp den som jag vill. Varför jag suckar och himlar med ögonen, och nog antagligen inte kan göras nöjd med hjälp av någon annan.

Varför? Varför är jag irriterad?
Det enda jag är säker på, är att det inte handlar om HH och ändå är det förstås han som får stå ut med mest. I natt drömde jag till och med om att jag var trött och irriterad på honom, skällde i sömnen och blev till slut så less att jag gick ut och lade mej i soffan för att sova resten av natten där. Varför?

Om det inte handlar om HH, då måste det handla om mej själv, för några andra har inte lagt sej i mitt liv på sistone.

Vad irriterar mej? Är det separationsångest, framtidsångest, bekräftelsebehov, några dagar utan sex, pluggandet, ekonomi? Där någonstans borde skon klämma, men ärligt talat så vet jag inte exakt, och kanske måste jag inte veta det heller. Det räcker förmodligen med att veta att orsaken till irritationen finns hos mej själv, och ska lösas inom mej.

HH får säkert stå ut med en massa ändå, det här ska han inte behöva ta. Vi ska äta lunch nu om en stund, och då ska jag verkligen ha skakat av mej irritationen så att vi får ett fint avslut på veckan tillsammans.