Att ta hand om sej

Ibland tänker jag att vuxna människor är fruktansvärt dåliga på att ta hand om sej själva. Kanske till och med främst vuxna som är föräldrar och har barn som är så pass stora att de inte bor hemma längre. Kanske är det dessa vuxna som man borde vara mest uppmärksam på?

Det känns som om jag omges av vuxna som inte sköter om sej. De jobbar för mycket, för länge och för hårt. De är kvinnor (förstås höll jag på att säga) och verkar inte kunna säga ifrån när arbetsbördan blir för stor.

Dessa kvinnor försummar inte sina barn eller barnbarn, på den fronten är de exemplariska förutom att de kanske inte bakar bullar varje gång de är barnvakt, men vilken modern mormr/farmor gör det i dag? Vad försummar de då? Jo sej själva!

De äter inte som de ska, inte enligt tallriksmodellen, inte regelbundet, inte ens alla mål mat som man bör få i sej på en dag. Det gör kanske inte jag heller, men å andra sidan är jag student, med skral ekonomi och...så äter jag ensam.... och kanske är skon klämmer. För de kvinnor jag tänker på är alla ensamätare. Ensamlevare. För det mesta. Förutom när barnen kommer hem, förutom när särbon kommer på besök över en helg.

Och jag känner att på något sätt tar MINA moderskänslor över, och jag vill ta hand om dessa kvinnor, vill säga åt dem att ta en promenad istället för att trötta sjunka ner i tevesoffan, vill säga åt dem att göra storkok på söndagarna så att de har ordentlig mat att äta i veckan när tiden är knappare. Jag vill ta hand om, stoppa ner i sköna bubbelbad och massera deras spända axlar. Men det går inte, jag kan inte ta den rollen. Den är inte min.

Vuxna människor måste börja ta hand om sej själva, och unga människor måste låta dem inse det själva.