När jag stod och diskade nyss började tankarna fara i huvudet, så där som de ofta gör när man sysselsätter händerna med någonting och huvudet liksom frikopplas.
Jag tänkte på framtiden, på hur svårt det är att leva ett liv som verkligen verkligen är sitt eget. Det är så lätt att bli styrd av andra människor, utan att ens vara medveten om det.
Hur många av mina livsval har jag själv tagit, och hur många gånger har jag vågat gå emot någons slags ström?
Oftast flyter jag nog mest med, låter livet hända mej utan att styra.
Eller är det inte livet som styr utan andra människor runt mej, känslor så som skuld och skyldighet?
Jag skulle vilja gifta mej medan morfar och farmor fortfarande lever, skulle vilja dansa vals med morfar- men för min skull eller hans? Hur mycket i mitt liv är beroende på vad jag vet att andra människor önskar och vill, och hur många beslut tar jag på grund av skuldkänslor och någon slags skyldighet jag kan känna till andra människor att leva mitt liv på ett visst sätt...
Och hur lever man ett liv helt fritt från allt det här? Går det ens?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar