Så arg!

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, känner bara att jag behöver det. Skriva. Skriva av mej lite, fast jag inte riktigt får. Sekretess vet du.
Jag är bara heligt förbannad, det kanske räcker så. Har precis haft en rejäl dust med en av de boende, och känner hur blodet susar i huvudet. Adrenalin heter det väl egentligen, det där man känner som ett susande när man blir arg, och rädd.
Nu ska jag lugna ner mej, sätta mej på altanen med ett glas vatten och bara andas lite. Nästa gång vi möts behöver jag vara proffsig, och det klarar jag eftersom jag är just det- proffsig. Ens egentliga känslor är på sätt och vis inte intressanta, man får förlåta och glömma i speedad takt för att klara av det här jobbet.