Skapar jag mina egna konflikter?

Varför är det nödvändigtvis så att så fort man tror att allt är lugnt och stabilt, lyckligt och allt det där ni vet, så händer det någonting? HH har en egen teori om det där, som jag faktiskt inte gillar alls, och det är att jag inte kan hantera lycka i för stora doser. När allt har varit bra ett tag, på gränsen till FÖR bra, då menar HH att jag liksom Skapar konflikter och diskussioner "bara för att"... Jag hatar tanken på att han skulle ha rätt, för jag hatar våra bittra gräl och hetska diskussioner som nästan alltid leder till gråt. Vad skulle jag inte ge för att få vara lite mer balanserad, lite mer "lagom" i allt. För kanske finns det ett korn av sanning i HHs teori, det kornet är ju att jag faktiskt brusar upp relativt fort över saker som det kanske inte är värt att tjafsa över... Kanske är det dags att börja praktisera 1,2,3- metoden och räkna tyst i huvudet innan jag pratar. Kanske är det dags att helt enkelt låta vissa irritationsmoment bara vara, och ta upp dem typ dagen efter eller när helst de svalnat och går att föra en vettig dialog kring istället för gnäll, tjafs, svartsjuka...

Ja jag erkänner.
- Hej jag heter Emma och är svartsjuk.
- Hej Emma!

I fredags hade HHs jobb som jag skrev om i förra inlägget sommarfest, och precis enligt planerna kom jag och Helen dit lite senare på kvällen. Vi hade förfestat lite, var på toppenhärligt sommarfesthumör, hade fina kläder på och allt sånt. Men när vi klev ombord på båten var det något som inte kändes helt hundra- det var HHs nya anställda Karin som struttade runt där i minimala shorts. Min svarsjuka gör att jag inte kan beskriva henne på ett objektivt sätt, varken hennes klädsel eller beteende, men hon gjorde i alla fall att min kväll inte alls blev vad jag hade önskat- sen låter jag det vara osagt om hon gjorde det med flit eller inte... Natten slutade i alla fall med ett praktgräl, gråt och ensamcykling hem. Det var INTE så jag hade föreställt mej att den kvällen skulle bli, det var inte min plan. Sen får HH prata hur mycket han vill om att jag själv skapar diskussioner, den här gången hade ingenting hänt om det inte vore för Karin och hennes påflugna sätt mot min karl. Och min karl sen, som inte har vett att hålla människan ifrån sej åtminstone så länge jag är med. Jag försökte istället att diskret vända bort blicken när hon pussade på honom, äcklad och förtvivlad över att HH inte gjorde någonting för att skapa distansen mellan henne och han själv. Folk som såg vårt sällskap inne på Strandrestaurangen den kvällen skulle aldrig ha gissat att det var HH och jag som egentligen hörde ihop kan jag bara säga....
---
Nå, det där är old news nu, jag har bestämt mej för att Karin inte är värd att bry sej om. Om HH känner attraktion till henne så kommer någonting att hända, och jag kommer aldrig kunna stoppa det, precis som ingen någonsin kan stoppa sin partner från att vara otrogen eller träffa någon annan. Jag får bara hålla andan och hopppas på det bästa nästa affärsresa de ska ut på tillsammans, för även om jag litar på HH och tror mej veta att han inte skulle vilja såra mej såsom hans exfru sårade honom, så litar jag inte för fem öre på Karin och vet inte hennes dolda agenda.
---
Nu är det onsdag morgon och jag har jobbat natt. Det är snart dags att väcka nästa boende, men inte än så jag har lite tid till mitt förfogande att borsta tänder och bädda ur mina sängkläder. Senare idag drar vi i lill-familjen Hansson-Sköns mot nya äventyr- vi ska bila ner till Halmstad idag och sen köra Västkusten uppåt på lördag och söndag. Det ska bli så trevligt!

(Hoppas bara att det inte blir FÖR trevligt, så att HHs teori återigen får visa sej stämma. Jag ska minsann visa dem!)