Sommarfunderingar

Om någon någonsin erbjuder sej att bädda rent i din säng kan du ge dej den på att denne någon har haft sex i din säng... Som barn bör man även uppmärksamma att denna någon kan vara ens förälder eller förälderns partner... Det är bäst att bara tacka och ta emot, det är ju så skönt att sova i en renbäddad säng!!
---
Åskvädret i natt var i filmklass, trodde ärligt talat inte att det någonsin blixtrade på det viset, så där så att hela rummet lyses upp av blixtarna! Det fick mej att återigen känna hur liten människan är. Vi tror att vi är något va? Men vi är så ynka små egentligen. Mot naturens enorma krafter har vi inte mycket att sätta emot. Med skräckblandad förtjusning stod jag i fönstret och såg blixtarna förgrena sej över nattsvart himmel, och göra mörkret mycket mycket mindre mörkt. Det är mäktigt! (inte lika mäktigt med strömavbrott sen när det är dags att gå upp och göra i ordning de boende inför jobbet dock).
---
Vi är för övrigt hemma från vår tripp till Halmstad/Lysekil/Uddevalla. Även under den resan gick mina tankar till hur små vi människor egentligen är, vilka små liv vi lever framför allt! Hur liten del av världen som är "vår", alltså den värld vi lever i. Min värld är absolut inte större, även om jag bott på en del ställen vid det här laget. "Min värld" är så begränsad, rent geografiskt alltså. Det finns så många människor som lever så många liv på så många platser, lika små liv som mitt eget, när man reser igenom Sverige så märker man det på ett annat sätt än om man är kvar på samma ställe hela tiden. Man har sitt umgänge, sina affärer, sin pizzeria, sin bank, sitt dagis, skola, jobb. Man har sin sommarstuga, sin vanliga camping, sin båt, sitt favoritresmål i Thailand... Så går livet, mitt också, och helt plötsligt är det bara slut kvar.

Jag menar egentligen inte att jag är missnöjd med mitt liv, jag trivs med att ha mina rutiner och bekantskapkretsar, jag trivs med att ha ansvar för en trädgård (även om den är liten) och har inget emot att leva det begränsade livet. Vill bara inte blunda och tro att mitt liv är det enda livet, som en del verkar tro. Att våga se sej själv ur ett större perspektiv- det är svårt, men nödvändigt tror jag.

Men nogfunderat för idag, O:s säng är bäddad, och jag ska gå ut och rensa ogräs i min lilla rabatt innan det är dags för picknick med HHs syster och hennes familj på Sandön. Båtliv! Familjeliv! Sommarliv!