Tänk om jag skulle skriva om allt det..? Då skulle jag nå världsrekord i blogg-inläggs-längd tror jag. Just nu känns livet som en enda lång och svår kamp. Som att jag måste strida och orka på så många olika plan samtidigt, och jag vet inte hur länge jag orkar.
Mamma som ligger på sjukhus efter sin hjärnblödning.
Brorsan som är ensam och vilsen när mamma är borta.
Jag själv som är ensam och vilsen när mamma är borta...
Nä jag orkar inte. Det får bli ett muntrare blogginlägg nästa gång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar