Lyssnar på Regina Spektors låt också, och tycker att jag är kanske klok och förståndig som faktiskt begriper detta.
Sen finns det ju så mycket annat som jag inte vare sig begriper eller kan greppa, så det är ju skönt med några saker på plussidan också.
En av sakerna som jag inte kan förstå, är att jag äntligen har träffat den man som kanske är mannen i mitt liv! Det känns helt otroligt, pirrigt och fladdrigt. När jag ser på honom fylls jag av en varm känsla i hela magen. Min kärlek. Min allra käraste älskling.
Om jag träffat någon ny?
Nej nej, det är Mr HH jag skriver om. Vår kärlek.
Jag skriver om den kärlek som växer sig allt starkare, om en tillfredsställelse över livet som liksom lägger sig som en mjuk vadd runt allt som skulle kunna vara eller bli jobbigt. Att älska och att vara älskad gör livet så otroligt mycket enklare att leva. Hur jävla klyschigt det än låter.
Tillsammans med HH kan jag göra vad som helst. Jag kan begrava morfar, jag kan köra bil i Marocko. Jag kan våga saker jag aldrig trodde att jag skulle våga, orka saker som förut skulle kännas övermäktiga. Tillsammans med HH blir jag en bättre människa, och det är så underbart att få uppleva detta. Efter 2,5 år tillsammans har jag långt ifrån tröttnat- jag upptäcker fortfarande sidor hos honom, lär känna, utforskar, överraskas. Så har det aldrig känts i några av mina andra relationer, aldrig har mitt intresse hållit i sej så här länge.
Men jag är grymt intresserad av Mr HH.
Intresserad av vad han tänker, vad han känner, hur han kan tycka som han gör när vi är oense, jag är intresserad av hans historia (även om jag kan bli lite svartsjuk ibland), jag är intresserad av att se honom åldras vid min sida, är intresserad av att kyssa varje vrå av hans vackra kropp...Ja, han intresserar mej helt enkelt! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar