god natt-sång

HH sjunger god natt- sång för yngsta grabben. Koppången ikväll.
Den är otroligt fin även i HHs version, och om jag tänker till, kan jag känna den där ledsamheten som bodde i min kropp efter det att mormor dog. Varje gång jag hörde den här låten rann tårarna, det var som en Pavlowsk reflex.

Så skönt då att veta att HH alltid fanns där nära till hands, alltid fanns där med sin trygga axel att luta sej emot, en varm hand som kunde torka ens tårar. Enda gången han inte fanns där var precis när hon dog...Då var han i Kina... Men sedan dess har han troget stått vid min sida, och jag tror inte att du förstår hur glad jag är för det!
---
I går, söndag, var vi på buggkurs, fortsättning 1, och det var så otroligt roligt! Delvis var det kanske nervositeten som släppte, men också för att det helt enkelt är skoj att träffa nya människor, lära sig nya saker (turer!) och faktiskt också komma ut och göra något vuxet och par-aktigt efter barnfria veckan som den här veckan innebar barn fram till torsdag istället för måndag! *morra*
Efter buggkursen styrde vi kosan mot ishallen, FM Mattson Arena, för att svettiga och upprymda av dansruset liksom chockfrysas i ishallens kyla och stelna till lite. Micke och Ola och resten av LAIK var uppe i Mora för att ge Venjan Devils storstryk, och där på den i övrigt nästan tomma läktaren satt jag och HH och fnissade åt det taffliga spelet i allmänhet och åt delar av publiken i synnerhet. Kommentaren "fan domarn du förstör hela matchen" när två Venjanspelare utvisades samtidigt säger kanske allt....
Så där satt vi, käkade gott&blandat, fnissade och mådde allmänt gott. Det är härligt att ha HH i sitt liv. Och han sa faktiskt (aaatt han sa det, faaaktiskt) att jag berikade hans liv! Underbart att höra tycker jag, även om jag nog känner mej ganska övertygad om att så är fallet även när han inte säger det.

Nu ska vi spela TP, heja Emma friskt humör!