På väg iväg från en lägenhet...

...Ja så känns det när jag är här i Gävle numera. Det börjar kännas att det bara är några veckor kvar innan jag säger tack och hej till Villastan och tar mitt pick och pack därifrån. Härifrån. Ja, jag sitter i lägenheten just nu faktiskt. Här, här hemma. Eller?

Det börjar nog bli så att "hem" faktiskt mer är i Mora än här i Gävle. Men allra mest är nog "hem" hos mamma i Skäve.

Fast jag önskar att jag verkligen kände mej hemma någonstans, inte bara mer eller mindre hemma. Vi pratade om det när vi gick på Rättviks marknad i helgen, jag och Donna, att ingen av oss har ett sådant ställe där vi är "hemma", där man känner en massa folk att hälsa på under en tur på stan, eller kan varenda skrymsle. I Skäve, där jag kanske borde vara hemmahemma vet jag inte längre namnen på gårdarna och vet inte vilka folk som jag möter där är. Det flyttar in folk, ut folk, byts namn, byts partners, byts hus och jag som faktiskt inte bottbott i Skäve på typ 10 år har svårt att hänga med.

Och Säter... Det är ännu mindre hemma. Hedemora? Gävle? Ljusdal? Skutskär? Nej ingenstans finns mitt hem, inte ännu. Men jag har inte gett upp hoppet om att en dag kunna känna det där självklara- ah, här är mitt hem, här ska jag bo!

Jag är verkligen ingen person som lever efter devisen "home is where I lay my hat", jag är ingen kringresande, rastlös människa. Och nu längtar jag efter att få gräva ner mina rötter någonstans och att de får vara kvar där i mullen i många många år...

Idag är det dags att åka tillbaka till Mora i alla fall, och jag sitter här och funderar på vad jag ska ta med mej. För nu börjar det kännas som att den här lägenheten ska tömmas på innehåll, tömmas till den till slut bara består av kala väggar och tomma skåp, och alla mina pryttlar finns i pappkartonger eller är uppackade i HHs lägenhet. Inneboende eller sambo? Det är nästa rädsla. Men den tar vi en annan gång!