Det mest förbjudna*

Igår kväll låg jag och HH och gjorde något som jag nästan trodde var förbjudet. Ja i alla fall att göra tillsammans med en manlig partner. Ja i alla fall när man inte ens varit ihop i ett år.

Vi planerade bröllop!

Jag trodde det var sånt stort no-no, bland de största felen man kunde begå som nykär flicka. Jag trodde det var sånt som skrämde iväg den manliga hälften av förhållandet, sånt som bara gjorde att saker blev fel.

Men icke sa nicke. Där låg vi och skrev ner vilka vi skulle bjuda, min släkt, hans släkt, mina kompisar, hans kompisar, och så de gemensamma. 110 personer fick vi till! Det känns som att vi måste börja bli osams med lite folk, vänta tills några släktingar dör, eller helt enkelt åka till Las Vegas och gifta oss helt utan vittnen om vi ska fixa det! Nej då, men vi måste spara ihop minst en 40 000 först, så du som väntar dej en bröllopsinbjudan från oss får nog vänta ett par år, minst!

Det är spännande med en man som HH, som helt bryter mot alla konventioner om hur en man "ska" vara. Han skiter högaktningsfullt i normerna om hur han förväntas vara, han vågar sticka ut här i Mora där allt är värt att skvallras om. Nu är det till exempel hans skägg som är på folks läppar... Inte kan man må bra om man har så där mycket skägg i ansiktet? Hur mår HH egentligen?

Jag väntar med förtjusning på den dag då håret på huvudet åker av, så att jag får en man med stort skägg och rakat huvud. Då låter nog inte reaktionerna vänta på sig!

Men jag är stolt över min man, som vågar sticka ut hakan i denna bygd där mansrollen känns mer snäv än vad som kan vara sunt. Jag är stolt över att ha en man som går sina egna vägar, och jag är glad att hans väg och min väg går så väldigt nära varandra!

Det är väldigt mycket kärlek mellan oss, den liksom sprakar känns det som, mitt i vardagen, uppsatsstress, tidsbrist och båtfix. Den finns där när jag planterar smultronplantor, den finns där när jag går vid dikeskanterna och förgäves letar brännässlor.

Kärleken finns där när vi ligger och planerar ett framtida bröllop ihop, när vi pratar gäster, lokal och klädsel...Och lyckan!

Lycka är att lära känna Henrik Hansson. Har jag sagt det någon gång förut?

*Det mest förbjudna, en bok som starkt rekommenderas. Kerstin Thorvall är ju den bästa!