Sommarförvirring

Vad är det som händer med mej? De senaste dagarna är det som om jag har lämnat min hjärna någon annanstans och bara klantar och flummar. Det senaste i raden av klantigheter var i morse då jag skulle sätta på locket till sockerburken och istället vickade till det så att jag fick hela knät fullt i socker. Igår kväll smällde jag en påse mot knät så att det poffar så där skönt, det var dock inte lika skönt att sprida mjöl runt mej- det var ju en mjölpåse... Om man bara tänkt till lite innan... Men något hindrar mej från att göra det... Jag liksom valsar runt i en slags tokighetsbubbla, hjärnan verkar inte riktigt påslagen. Glömmer, missar, tokar till det. "Tänkte inte på det"- känns som en slogan för denna period...

HH tror att det har att göra med att jag börjat jobba, och kanske kan det vara så pass enkelt. Ett jobb tar mer energi än man tror, att passa tider, kliva upp, utföra arbetet, vara alert, lära sej nya rutiner och sånt... Ja, det kanske tär på krafterna.. I söndags, då jag och HH firade vår 1 års dag med att äta middag på Strandrestaurangen, blev jag full på 1 öl och ett halvt glas vin... Det säger kanske något?
---
Men förutom denna sinnesförvirring tycker jag att livet är alldeles underbart just nu. Tänk att jag och HH har hållit ihop i ett år redan, jag tycker att det gått väldigt fort! Vi har en himla bra period nu, ett par dagars barnledigt har gjort oss riktigt fånigt kära igen, och det är skönt att få rå om honom helt själv. Inte för att vi gör något speciellt, jag jobbar och planerar för bröllopet på lördag, men det är skönt att bara vara ihop med honom.

Min allra käraste älsklingsbengt. Tänk att för drygt ett år sen kände jag inte HH, visste inte ens om att han existerade. Och nu har jag lärt känna honom, hans barn, hans vänner, hans familj. Och jag tycker mycket om dem. Sån tur jag har som har fått lära känna dem. Ja, lycka är fortfarande att lära känna Henrik Hansson, precis som det kändes förra sommaren. Vad härligt!