Framtiden?

Kanske att jag har någon slags 27-års kris i alla fall, en lightkris där allt går att hantera utan att bli hysterisk på något sätt.
Men jag har ändå en klump i magen, och den växer lite och gör lite ont när jag tänker framåt, på framtiden...Den som är ganska närstående, typ om en månad eller så.

Den framtid där det är osäkert om jag har något jobb, inkomst, lön, där det är osäkert var jag bor och hur jag bor, och med vem.
Fick jag bestämma själv skulle jag ju gärna bo kvar här i Mora med HH och barnen, och äntligen äntligen känna att någonstans är hemmahemma. Men jag vet inte, och osäkerheten gör mej orolig.

Dessutom känns det som att jag vill sätta igång och leva nu efter alla år som student, med livet på paus, med begränsad ekonomi, utan möjlighet att spara undan pengar, utan möjlighet att resa eller köpa mej saker. Utan möjlighet att ens packa upp alla mina pinaler, en del har faktiskt varit nerpackat sen jag flyttade från Säter till Gävle för att börja plugga 2004....

Jag drömmer om att få ett fast jobb, kunna köpa ett hus, skaffa mej ett barn, och sen bara leva Svensson-liv i många år med fasta rutiner, jämna utgifter... Men livet är allt annat än inrutat, det känns som om jag inte vet någonting om vad som ska komma att hända och det stör mej!

Det enda som egentligen är säkert är att jag vill fortsätta leva med HH. Och det är inte så bara!...