Igår kväll var jag på en föreläsning av IT-forensikern Eric Marsh, och nej, jag hade inte somnat i TV-soffan och drömt mej iväg till något spännande CSI-avsnitt.
Eric Marsh, likväl som hans yrke, finns på riktigt, och föreläsningen som denne mycket sympatiske unge man gav, handlade om ungas liv på nätet. Ungas liv, ja mitt liv då alltså? Hahaha, åldersmonstret skrattar mej rakt i ansiktet! Skulle inte tro det va!
När jag satt där på föreläsningen och lärde mej att det finns sidor som heter Netlog och Chat-Roulette, kände jag mej uråldrig. När Eric sen började prata om det säregna språk som ryms i chatt-konversationer, kände jag mej så gammal att det borde växa mossa på mej. Allt jag lyckats lära mej är väl typ BRB eller LOL, och det var ju rena barnleken jämfört med de andra kombinationerna av bokstäver och siffror som blev nåt nytt.
Och det är väl så, jag är ingen teknikdåre som måste ha det senaste (har ju för fan inte ens en mobil med touch-screen eller internet på) och jag tycker faktiskt att det är underbart att ha vänner som Donna som jag kan ringa och fråga om inte hon kan söka efter olika saker åt mej på nätet. Min digitala ålder är nog en bra bit över 50 skulle jag gissa, och ärligt talat rör det mej inte särskilt mycket.
Det är okej.
Jag är snart 30 och skrev i förra veckan min egen gravstenstext. Visserligen bara som ett exempel här på jobbet på vad som kan stå på en gravsten, men ändå. Som Gilbert Grape sa: I can go anytime now. Och så är det ju. När som helst kan man kola vippen och inte finnas mer.
En film som rekommenderas i samband med detta ämne är My first mister, mer om den här: http://www.imdb.com/title/tt0206963/
För visst är jag uråldrigt gammelmodig och hopplöst ute vad det gäller nyheter i teknikbranchen, men jag kan i alla fall länka. Alltid något!
Eric Marsh, likväl som hans yrke, finns på riktigt, och föreläsningen som denne mycket sympatiske unge man gav, handlade om ungas liv på nätet. Ungas liv, ja mitt liv då alltså? Hahaha, åldersmonstret skrattar mej rakt i ansiktet! Skulle inte tro det va!
När jag satt där på föreläsningen och lärde mej att det finns sidor som heter Netlog och Chat-Roulette, kände jag mej uråldrig. När Eric sen började prata om det säregna språk som ryms i chatt-konversationer, kände jag mej så gammal att det borde växa mossa på mej. Allt jag lyckats lära mej är väl typ BRB eller LOL, och det var ju rena barnleken jämfört med de andra kombinationerna av bokstäver och siffror som blev nåt nytt.
Och det är väl så, jag är ingen teknikdåre som måste ha det senaste (har ju för fan inte ens en mobil med touch-screen eller internet på) och jag tycker faktiskt att det är underbart att ha vänner som Donna som jag kan ringa och fråga om inte hon kan söka efter olika saker åt mej på nätet. Min digitala ålder är nog en bra bit över 50 skulle jag gissa, och ärligt talat rör det mej inte särskilt mycket.
Det är okej.
Jag är snart 30 och skrev i förra veckan min egen gravstenstext. Visserligen bara som ett exempel här på jobbet på vad som kan stå på en gravsten, men ändå. Som Gilbert Grape sa: I can go anytime now. Och så är det ju. När som helst kan man kola vippen och inte finnas mer.
En film som rekommenderas i samband med detta ämne är My first mister, mer om den här: http://www.imdb.com/title/tt0206963/
För visst är jag uråldrigt gammelmodig och hopplöst ute vad det gäller nyheter i teknikbranchen, men jag kan i alla fall länka. Alltid något!
